Igår rann min bägare över... Kan inte minnas när jag senast var så arg...
I måndags ringde jag kirurg avdelningen på HBG sjukhus. Pratade med sekreteraren.
Jag frågade henne om hon hade några nyhete om min op-tid. Men tyvärr inte...
Hon var dock lite mer ärlig än tjejen jag tidigare hade prata med.
Hon berättade att under sommaren fram till den första septermber, operera men
endas en kanske 1,5 dag i veckan. Då prioterade man endast cancer patienter.
Jag skulle därför först räkna med att få en op-tid mitten kanske slutet av september.
Givetviss kunde jag har tur, om ett avbok sker, då står jag först i kö.
Tror inte att kan avbokar sin op tid om man har cancer...
Uppgiven började jag söka runder på nätet efter lite hjälp. Läste då att man i Kristianstad
har kortast väntetider i hela Sverige, för min typ av operation.
Jag ringde ditt och pratade med en trevlig tjej. Hon beklagade situationen och skulle be någon
av kirurgerna att titta på min journal och återkomma. Försöker inte hoppas förmycket, men
dom anser att smärta är lite viktigt som cancer. vilket jag i också anser. Känndes skönt att höra.
Igår fick jag reda på att HBG sjukhus ska operera en tjej på måndag för en ofarlig cysta
på/i tarmen. Tjejen har inte ont och inte cancer. Detta gjorde mig vansinnigt arg.
Givet viss ska denna tjej också får sin operation. Men har man inte ont eller något livshostande fel kan man vänta tills september. Anser att det är fruktansvärt elakt att prioterade henne framför mig.
eller någon annan patient i svåra smärtor...
Jag blev så ARG att jag var tvunge att får lite svar...
Jag ringde till sekreteraren igen på kirurgavdelningen igen och bad som chefens namn och även chefens chef. Namnen kunde jag få, men inte deras telefonnummer.
Ringde till växeln, men hon fick inte koppla igenom mig då jag var en patient.
Jeg sa då, ring du upp honom och säg till honom att ta mitt samtal eller jag ringer hans chef.
Fick till svar att han inte hade tid..
Ringde hans chef. Var väldig trevlig först och berättade för henne vem jag var och varför jag rinde.
Men hon sa att jag var fel informerad, för dom hade minsan ingen patient som skulle opereras på måndag som inte hade cancer. Jag sa då..
Hur kan jag vet att du talar sanning. Jag kan aldrig motbevisa dig, för om jag kräver att se operationschemat, får du inte ge det till mig pga av alla regler. Så hur kan jag lite på ditt ord.
Då blev hon lite irriterad på mig, men beklagade att jag hade så dålig erfarenhet av personalen.
Jag tänkte, du skulle bara veta...
Hon skulle dok prata med avdelningschefen på kirurgen, be honom återkomma.
Sen fråga jag hur det skulle hjälpa mig få en operationstid. Fick till svar att det var minsan inte henns regler utan det var politikerna som hade bestämt hur man ska prioterade patienterna och smärta enligt politikerna inte är prioterade för man anser att det inte skadar. Kändes som en dålig ursäkt.
Om hon har rätt i sitt svar borde jag nog hälsa på upp i stokholm och berätta för våra söta politiker hur man mår när man har ont...
Jag blev faktiskt lite imponerad. En timme senare ringde avdelningschefen.
Han drog en fet lögn om att han tänkte på mig varje vecka när han boka op schema och beklagade så att kan inte kunde göra något. Han lider så med mig.... Skit snack...Det inte han som har ont.
Han berättade även att jag skulle inte räkna med en operation fören vecka 37.
Vecka. 37... Skojar du med mig.... Men han skulle se om vi kunde göra en nersöv rektoskopi för att minska mina smärtor, men dom hade nog först tid med det i v 31.
Jag frågade om en nersövd rektroskopi för 3 veckor sen. Om dom rengör min endtarmen minskar mina smärtor radikalt. Behandlingen tar 15 min. Kan inte förstå att det ska ta sån tid,
Måste ju vara en rutinundersökning. Han skulle återkomma, så vi får se....
Jag e fortfarnde arg... Jag är även trött på att vara arg, tröt på att skälla...
Fundera ofta....undra om jag kommer bli samma glada, mjuka Christa igen.
Eller jag kommer bli så hård som sjukvården har "tvingat" mig att bli.
Tack för titten. :)
torsdag 27 juni 2013
onsdag 19 juni 2013
Smärta!
Under åren som jag har kämpat med mina smärtor i magen har jag alltid fått lite
andrum då och då... Detta små andrum hjälper mig att hålla mig stärk.
Ibland så blir jag smärtfri av medicine och känner mig några timmar som "vanlig"
Finns enstaka dagar som smärtorna i sig själv lugnar sig ner till en bättre nivå.
När man ligger där, så är det lättar att blockera smärtan i vardagen genom att aktivera sig.
Jag värdesätter mina små andrum enorm. Vi brukar försöka göra något roligt då...
De senaste månaderna har smärtan blivit värre, mina små andrum blir kortare och kortare.
Många dagar lyser dom helt med sin frånvaro...
Jag säger ofta till mig själv, det blir bättre om en stund... Andas och försöker vara positiv.
Jag e livrädd för att bryta ihop. Vet inte om jag orkar resa mig igen om jag tillåter
mig själv att trilla...
Dom senaste fyra dagarna har varit enu värre än vanligt. Jag trodde ärligt talat inte att det kunde
bli värre. Man inbillar sig, att värre än så här blir det inte, enda så tar smärtorna mer och mer över.
Dom tar över vardagen, psyket, kroppen, glädjen i livet...
För varje dag som går saknar jag mitt friska liv mer och mer...
Om smärtan fortsätter på denna nivån, orkar jag inte mycket mer. Då kommer vi åka in på sjukhuset igen. Även om jag inte vill ligga där flera veckor och vänta på min operation...
Har jag nog inte så mycket val.
Det sägas att alla motgångar i livet stärker dig för nästa steg i livet. Det sägs att du får reskap att hantera framtiden. Funderar på vad jag har att vänta som gör att jag behöver vara så stärk...
I september fyller jag 35 år. Det enda jag önskar mig är lite medvin dom närmsta 10 åren.
Tror minst att det kommer ta mig 10år att repa mig efter detta...
Ber en stilla bön, att sjukhuset ringer i morgon och har en operationstid. Hoppas! Hoppas!
Tack för titten. Önskar er alla en fin midsommar helg :)
andrum då och då... Detta små andrum hjälper mig att hålla mig stärk.
Ibland så blir jag smärtfri av medicine och känner mig några timmar som "vanlig"
Finns enstaka dagar som smärtorna i sig själv lugnar sig ner till en bättre nivå.
När man ligger där, så är det lättar att blockera smärtan i vardagen genom att aktivera sig.
Jag värdesätter mina små andrum enorm. Vi brukar försöka göra något roligt då...
De senaste månaderna har smärtan blivit värre, mina små andrum blir kortare och kortare.
Många dagar lyser dom helt med sin frånvaro...
Jag säger ofta till mig själv, det blir bättre om en stund... Andas och försöker vara positiv.
Jag e livrädd för att bryta ihop. Vet inte om jag orkar resa mig igen om jag tillåter
mig själv att trilla...
Dom senaste fyra dagarna har varit enu värre än vanligt. Jag trodde ärligt talat inte att det kunde
bli värre. Man inbillar sig, att värre än så här blir det inte, enda så tar smärtorna mer och mer över.
Dom tar över vardagen, psyket, kroppen, glädjen i livet...
För varje dag som går saknar jag mitt friska liv mer och mer...
Om smärtan fortsätter på denna nivån, orkar jag inte mycket mer. Då kommer vi åka in på sjukhuset igen. Även om jag inte vill ligga där flera veckor och vänta på min operation...
Har jag nog inte så mycket val.
Det sägas att alla motgångar i livet stärker dig för nästa steg i livet. Det sägs att du får reskap att hantera framtiden. Funderar på vad jag har att vänta som gör att jag behöver vara så stärk...
I september fyller jag 35 år. Det enda jag önskar mig är lite medvin dom närmsta 10 åren.
Tror minst att det kommer ta mig 10år att repa mig efter detta...
Ber en stilla bön, att sjukhuset ringer i morgon och har en operationstid. Hoppas! Hoppas!
Tack för titten. Önskar er alla en fin midsommar helg :)
måndag 17 juni 2013
Sårbar!
Det är länge sen jag skrev.... Har haft så många känslor att jag inte vetat vart jag skulle börja.
Den senaste tiden har jag blir mycket sämre i magen och är väldig låst hemma. Jag kan/vågar inte lämna huset själv. Väldigt tråkigt faktiskt.
Min psykolog är en ängel och kommer på hembesök nu när jag inte kan ta mig själv till henne.
Den enormt fina servisen är jag obeskrivligt tacksam för.
Vårt senaste möte pratade vi om sårbarhet. Jag har hela livet varit rädd för spindlar, men enda på en nivåer att det inte har påverkat mitt liv. Min vardag.
Sensmärtorna ökade i magen har spindelrädslan ökat. Jag känner en enorm panik vid bara tanken av en spindel. Spelar ingen roll hur små dom är.
Jag kontrollerar tak, väggar, hörn mm så där inte finns några spindlar. Rycker till vid skuggan av något som skulle kunna vara en spindel..... Väldigt påfrestande.
Jag pratade med psykologen om det. Hon tror att då jag är väldigt sårbar just nu, svårt att röra mig, svårt att kontrollera mitt eget liv så kan en fobi förstärkas.
Jag har funderat mycket på hennes ord. Jag känner mig svag och utsatt, sårbar!
Min fobi har minskat efter vårt samtal. Jag vet ju att en spindel inte kan skada mig.
Även om jag rör mig långsamt, så kan jag röra mig, oftast! ;)
Jag jobbar dagligen på att förbättra mina tankar kring dom spindlarna. Trodde aldrig jag skulle kämpa med det också mitt i allt...
Prinsen är fantastisk, han tar bort alla spindlar som hälsar på vårt lilla hus, vilket jag är enormt tacksam för. Även mina sköterskor fixar ;) snälla är dom.
Önskar er alla en fin vecka. :)
Den senaste tiden har jag blir mycket sämre i magen och är väldig låst hemma. Jag kan/vågar inte lämna huset själv. Väldigt tråkigt faktiskt.
Min psykolog är en ängel och kommer på hembesök nu när jag inte kan ta mig själv till henne.
Den enormt fina servisen är jag obeskrivligt tacksam för.
Vårt senaste möte pratade vi om sårbarhet. Jag har hela livet varit rädd för spindlar, men enda på en nivåer att det inte har påverkat mitt liv. Min vardag.
Sensmärtorna ökade i magen har spindelrädslan ökat. Jag känner en enorm panik vid bara tanken av en spindel. Spelar ingen roll hur små dom är.
Jag kontrollerar tak, väggar, hörn mm så där inte finns några spindlar. Rycker till vid skuggan av något som skulle kunna vara en spindel..... Väldigt påfrestande.
Jag pratade med psykologen om det. Hon tror att då jag är väldigt sårbar just nu, svårt att röra mig, svårt att kontrollera mitt eget liv så kan en fobi förstärkas.
Jag har funderat mycket på hennes ord. Jag känner mig svag och utsatt, sårbar!
Min fobi har minskat efter vårt samtal. Jag vet ju att en spindel inte kan skada mig.
Även om jag rör mig långsamt, så kan jag röra mig, oftast! ;)
Jag jobbar dagligen på att förbättra mina tankar kring dom spindlarna. Trodde aldrig jag skulle kämpa med det också mitt i allt...
Prinsen är fantastisk, han tar bort alla spindlar som hälsar på vårt lilla hus, vilket jag är enormt tacksam för. Även mina sköterskor fixar ;) snälla är dom.
Önskar er alla en fin vecka. :)
måndag 23 januari 2012
Detta är inte okej!!!
Hej alla glada :)
känner mig uppgiven, arg, besviken, ledsen och frustrerad. Många känslor på en gång. Suck!
Den 22 nov 2010 skickade hbg sjukhus upp en remis till Göteborg (mag och tarm. Moterikavdelningen) Läkaren hade sagt att det skulle ta tre veckor för att få en tid. Då landar vi runt lucia. Jag tänkte. Nu det jul, tar säkert lite längre tid. Dom kanske t.o.m har stängt lite över julen om dom nu e en specialavdelning.
Den 9 januari hade jag fortfarande inte hört något. Jag ringde då till hbg, mag och tarm för att höra om dom viste något. Men tyvärr inte dom heller. Jag fick ett nummer till Göteborg och ringe dom. Sköterskan kunde inte hitta någon remis på mig. Hon bad mig då kolla med hbg om dom hade lagt med ett betalningsförbindelse. Det hade dom inte gjort. :( sköterskan lova då att lösa det direkt.
Jag väntade en vecka med att ringa till Göteborg igen, tänkte. Nu e allt fixat. Men ack nej. Fortfarande ingenting. Jag ringe igen till hbg. Sköterskan sa då att verksamhetschefen varit ledig, han/hon måste skriva under betalningsförbindelsen.
Jag fråga då, när gör han/hon det???
Ja, nu i veckan sa sköterskan.
Jag ringde då igen i fredags, till hbg. Då säger sköterskan att mina papper blev faxade upp som igår, dvs i torsdags. Jag tänker då, ok. Bra!! Ringer och kollar på måndag.
När jag nu ringde idag, hade dom fortfarande INTE fått någon remis och betalningsförbindelse. Suck!!! :( Jag fick ett faxnummer av Göteborg. Ringe igen till hbg och bad henne åter igen faxa papperna. Vilket hon lova.
Jag fråga henne hur dom kunde göra en sådan miss med betalningsförbindelsen?
Hon sa bara att dom trodde dom ville titta på min remis utan.
Jobbar man i sjukvården ska man inte tro, man ska VETA. Vet man inte får man fråga någon eller undersöka saken. Det är faktiskt människors liv dom leker med..... Grrrrrrr!!!
Att man gör fel är en sak. Men att det ska ta 14 dagar att rätta till det, är katastrof.
Än vet jag inte om dom har fått rätt på det, prata precis med Göteborg. Nu kan dom se mitt namn i systemet. Men dom kan inte svara på om allt är rätt forsen i morgon.
Genom dessa 18 månader jag har varit sjuk, har sjukvården gjort så många fel, skrämmande många. Så detta tänker jag göra en anmälan på. För så får det inte vara. Tänk alla dom människorna som inte ringer och kolla upp saker och ting, så som jag gör.....
Då får man skaffa sig bättre rutiner så sådan misstag inte sker. Grrrrr.....
Undra vad morgondagen bjuder på för överraskning.
Tack för titten ;)
känner mig uppgiven, arg, besviken, ledsen och frustrerad. Många känslor på en gång. Suck!
Den 22 nov 2010 skickade hbg sjukhus upp en remis till Göteborg (mag och tarm. Moterikavdelningen) Läkaren hade sagt att det skulle ta tre veckor för att få en tid. Då landar vi runt lucia. Jag tänkte. Nu det jul, tar säkert lite längre tid. Dom kanske t.o.m har stängt lite över julen om dom nu e en specialavdelning.
Den 9 januari hade jag fortfarande inte hört något. Jag ringde då till hbg, mag och tarm för att höra om dom viste något. Men tyvärr inte dom heller. Jag fick ett nummer till Göteborg och ringe dom. Sköterskan kunde inte hitta någon remis på mig. Hon bad mig då kolla med hbg om dom hade lagt med ett betalningsförbindelse. Det hade dom inte gjort. :( sköterskan lova då att lösa det direkt.
Jag väntade en vecka med att ringa till Göteborg igen, tänkte. Nu e allt fixat. Men ack nej. Fortfarande ingenting. Jag ringe igen till hbg. Sköterskan sa då att verksamhetschefen varit ledig, han/hon måste skriva under betalningsförbindelsen.
Jag fråga då, när gör han/hon det???
Ja, nu i veckan sa sköterskan.
Jag ringde då igen i fredags, till hbg. Då säger sköterskan att mina papper blev faxade upp som igår, dvs i torsdags. Jag tänker då, ok. Bra!! Ringer och kollar på måndag.
När jag nu ringde idag, hade dom fortfarande INTE fått någon remis och betalningsförbindelse. Suck!!! :( Jag fick ett faxnummer av Göteborg. Ringe igen till hbg och bad henne åter igen faxa papperna. Vilket hon lova.
Jag fråga henne hur dom kunde göra en sådan miss med betalningsförbindelsen?
Hon sa bara att dom trodde dom ville titta på min remis utan.
Jobbar man i sjukvården ska man inte tro, man ska VETA. Vet man inte får man fråga någon eller undersöka saken. Det är faktiskt människors liv dom leker med..... Grrrrrrr!!!
Att man gör fel är en sak. Men att det ska ta 14 dagar att rätta till det, är katastrof.
Än vet jag inte om dom har fått rätt på det, prata precis med Göteborg. Nu kan dom se mitt namn i systemet. Men dom kan inte svara på om allt är rätt forsen i morgon.
Genom dessa 18 månader jag har varit sjuk, har sjukvården gjort så många fel, skrämmande många. Så detta tänker jag göra en anmälan på. För så får det inte vara. Tänk alla dom människorna som inte ringer och kolla upp saker och ting, så som jag gör.....
Då får man skaffa sig bättre rutiner så sådan misstag inte sker. Grrrrr.....
Undra vad morgondagen bjuder på för överraskning.
Tack för titten ;)
måndag 7 november 2011
Tårtrecept.
Jag lova er recepten från tårtan till söta T:))
Tårtbotten choklad
4 ägg
2dl socker
0,75dl vetemjöl
1dl potatismjöl
2msk vaniljsocker
2msk bakpulver
40g caccao
Vispa ägg och socker poröst. Blanda alla torra ingredienser i en bunke, sila ner i äggsmeten. Vänd försiktigt med en slikepott. Bakas i en smord form på 175grader ca 30-40 min. Låt vila i sin form när den är klar. Dela i tre delar.
Det går bra att byta ut vetemjöl mot glutenfritt mjöl, tårtan reser sig fint enda.
Tobleronefluff.
4dl vispgrädde
180g toblerone
Värm vispgrädden på spisen till fingervärme (Max 37grader) låt tobleronen smälta i den ljumna grädden. Ställ i kylen tills den är helt kal eller över natten. Vistas fluffigt och njut;)
Jordgubbsmouse
100g jordgubbar
4 dl vispgrädde
2 gelatinblad
1 msk jordgubbsylt
Lägg gelatingladen i kallt vatten 5 min värm jordgubbaran på spisen, mosa ut bären under uppvärmningen. Låt koka några minuter. Krama ur gelatinbladen och smält ner dom i den värm jordgubbsröran, låt den vila tills den är rumstemparerad. Vispa grädden hårt, blanda ner jordgubbsröran och sylten med en slikepott. Stressa inte, om jordgubbsröran är för värm så delar mossen sig. I orginalreceptet står det även 1 dl socker. Men jag tycker att utan socker kompletterar smakerna varandra i tårtan mycket bättre.
Va noga med att allt är kallat innan du lägger ihop tårtan. Du kan göra det dagen innan den ska serveras, utan att den blir torr och tråkig. Sen är det bara att decorera efter önskemål.
Lycka till;)
Tårtbotten choklad
4 ägg
2dl socker
0,75dl vetemjöl
1dl potatismjöl
2msk vaniljsocker
2msk bakpulver
40g caccao
Vispa ägg och socker poröst. Blanda alla torra ingredienser i en bunke, sila ner i äggsmeten. Vänd försiktigt med en slikepott. Bakas i en smord form på 175grader ca 30-40 min. Låt vila i sin form när den är klar. Dela i tre delar.
Det går bra att byta ut vetemjöl mot glutenfritt mjöl, tårtan reser sig fint enda.
Tobleronefluff.
4dl vispgrädde
180g toblerone
Värm vispgrädden på spisen till fingervärme (Max 37grader) låt tobleronen smälta i den ljumna grädden. Ställ i kylen tills den är helt kal eller över natten. Vistas fluffigt och njut;)
Jordgubbsmouse
100g jordgubbar
4 dl vispgrädde
2 gelatinblad
1 msk jordgubbsylt
Lägg gelatingladen i kallt vatten 5 min värm jordgubbaran på spisen, mosa ut bären under uppvärmningen. Låt koka några minuter. Krama ur gelatinbladen och smält ner dom i den värm jordgubbsröran, låt den vila tills den är rumstemparerad. Vispa grädden hårt, blanda ner jordgubbsröran och sylten med en slikepott. Stressa inte, om jordgubbsröran är för värm så delar mossen sig. I orginalreceptet står det även 1 dl socker. Men jag tycker att utan socker kompletterar smakerna varandra i tårtan mycket bättre.
Va noga med att allt är kallat innan du lägger ihop tårtan. Du kan göra det dagen innan den ska serveras, utan att den blir torr och tråkig. Sen är det bara att decorera efter önskemål.
Lycka till;)
söndag 6 november 2011
Försäkringskassan!
Det är ofta man läser en massa negativt om försäringskassan. Jag har nu varit sjuk en längre tid och va på möte hos min handledare. Ett mycket givande och positivt möte. Jag är långt ifrån redo att jobba 100% men det va intressant att höra om möjligheterna när jag blir friskare. Min handledare ska förmedla en argonomkonsult genom arbetsförmedlingen. På så sätt kanske jag kan orka jobba lite mer även om jag inte är frisk... Det tycker jag är jätte kul. Intressant att höra vad dom har att komma med. Dom tittar även på min kunska och ser om ja kan komplettera med andra arbetsuppgifter i salongen. Intressanta att få en annan syn på sitt sätt att jobba. Jag är så glad och positiv till detta. känns som det går på rätt håll;)
Jag har inte skrivit på länge. Är inne i en fas var jag känner mig tom och uppgiven. Har svår att komma till ro med Kännslan av jojo smärtan, varje gång jag känner mig "bra" och slappnar av. Så blir besvikelsen så mycket större när smärtan stiger och medicinintaget ökar. Jag har dom senaste veckorna haft några dagar som känns riktigt bra och jag vågar nästan andas ut och njuta.... Sen blir sorgen och besvikelsen störd när det inte håller i sig. Jag förstår att det är männskligt att jag tycker det är psykiskt jobbigt... Önska bara jag viste hur jag skulle hantera känslorna. Jag va hos psykologer för ett tag sen, men det är lång vänta så nästa besök blir först i december, långt ditt när psyket dalar.... Men jag försöker tänka positivt och vara glad för att det positiva i mitt liv, vänner, bonusfamiljer och undebara prinsen.
Ha en mysig kväll och tack för titten;)
Jag har inte skrivit på länge. Är inne i en fas var jag känner mig tom och uppgiven. Har svår att komma till ro med Kännslan av jojo smärtan, varje gång jag känner mig "bra" och slappnar av. Så blir besvikelsen så mycket större när smärtan stiger och medicinintaget ökar. Jag har dom senaste veckorna haft några dagar som känns riktigt bra och jag vågar nästan andas ut och njuta.... Sen blir sorgen och besvikelsen störd när det inte håller i sig. Jag förstår att det är männskligt att jag tycker det är psykiskt jobbigt... Önska bara jag viste hur jag skulle hantera känslorna. Jag va hos psykologer för ett tag sen, men det är lång vänta så nästa besök blir först i december, långt ditt när psyket dalar.... Men jag försöker tänka positivt och vara glad för att det positiva i mitt liv, vänner, bonusfamiljer och undebara prinsen.
Ha en mysig kväll och tack för titten;)
måndag 17 oktober 2011
Påminnelse!
Detta är tredje gången i mitt liv jag är långtidssjuk. Jag vet att varje motgång är en prövelse för nästa steg i livet. Jag slås med känslan av att vilja mycket, men inte orka. Alla har vi upplevt en lång arbestsdag eller en heldag på tivoli som tar all vår enargi. Men den orkeslösheten är underbar, befriande... Man vet varför man e tröt, det ger en tillfrestälese av livet. Men känslan av att sitta i soffan, vilja gå en promenad, vilja baka kanelbullar, vilja plantera om blommorna, vilja måla en tavla, viljan att träffa vännerna men att hela kroppen säger nej... Stopp!! Kan inte!! Den känslan blir jag aldrig överens med.
Jag vet att smärta spela spratt med ditt mine, jag vet att mediciner susar ut dina minnen. I helhet är det hemsk att inte minas, men oftast går jag genom livet och är inte medveten om min glömska. Men då och då kommer värkligheten ikapp. I går körde vi förbi några vänner på en kopp te. Familjens mormor och morfar va på besök. Mormor ger mig en stor kram. Säger- du ser alltid så fin ut;) en trevlig komplimang som gör mig glad in i hjärtat. Men det sorgliga i det hela är att jag inte mins henne, inte alls. Jag vet vi har träffats för det har prinsen berätta, men minnena är helt borta. Jag önska så jag kom ihåg henne.
När jag upplever en sådan hädelse blir jag påmind av hur mycket som försvinner, hur mycket som har försvunnit genom åren. Det känslan gör mig ledsen samtidigt som den gör mig stärk. Den ger mig enu mer viljestyrka att bli frisk. Att inte sluta kämpa och inte ge mig, att aldrig ge mig.
Jag känner många människor som lever med ständig smärta på ena eller andra sätet. Jag vet att man lär sig hantera det, hittar en balans i vardagen. Efter ett tag går det på rutin och man glömde bort smärtorna, eller rättare sagt, glömmer bort hur det är att må bra, att inte ha ont, att inte vara hindrad i sin vardag.
Rädslan i allt detta bygger inte på att jag kanske får ha ont hela livet. Det kan jag hantera, det har jag gjort för, jag har lärt mig leva med min nervskada. Rädslan ligger i att dom inte hittar felet och då inte kan ge mig redskapen att hantera smärtan. Rädslan ligger i att jag gång på gång ska bli påmind av att jag inte mins.
Trevlig kväll mina nära och kära!
Jag vet att smärta spela spratt med ditt mine, jag vet att mediciner susar ut dina minnen. I helhet är det hemsk att inte minas, men oftast går jag genom livet och är inte medveten om min glömska. Men då och då kommer värkligheten ikapp. I går körde vi förbi några vänner på en kopp te. Familjens mormor och morfar va på besök. Mormor ger mig en stor kram. Säger- du ser alltid så fin ut;) en trevlig komplimang som gör mig glad in i hjärtat. Men det sorgliga i det hela är att jag inte mins henne, inte alls. Jag vet vi har träffats för det har prinsen berätta, men minnena är helt borta. Jag önska så jag kom ihåg henne.
När jag upplever en sådan hädelse blir jag påmind av hur mycket som försvinner, hur mycket som har försvunnit genom åren. Det känslan gör mig ledsen samtidigt som den gör mig stärk. Den ger mig enu mer viljestyrka att bli frisk. Att inte sluta kämpa och inte ge mig, att aldrig ge mig.
Jag känner många människor som lever med ständig smärta på ena eller andra sätet. Jag vet att man lär sig hantera det, hittar en balans i vardagen. Efter ett tag går det på rutin och man glömde bort smärtorna, eller rättare sagt, glömmer bort hur det är att må bra, att inte ha ont, att inte vara hindrad i sin vardag.
Rädslan i allt detta bygger inte på att jag kanske får ha ont hela livet. Det kan jag hantera, det har jag gjort för, jag har lärt mig leva med min nervskada. Rädslan ligger i att dom inte hittar felet och då inte kan ge mig redskapen att hantera smärtan. Rädslan ligger i att jag gång på gång ska bli påmind av att jag inte mins.
Trevlig kväll mina nära och kära!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)