Smärta!

Under åren som jag har kämpat med mina smärtor i magen har jag alltid fått lite
andrum då och då... Detta små andrum hjälper mig att hålla mig stärk.
Ibland så blir jag smärtfri av medicine och känner mig några timmar som "vanlig"
Finns enstaka dagar som smärtorna i sig själv lugnar sig ner till en bättre nivå.
När man ligger där, så är det lättar att blockera smärtan i vardagen genom att aktivera sig.
Jag värdesätter mina små andrum enorm. Vi brukar försöka göra något roligt då...

De senaste månaderna har smärtan blivit värre, mina små andrum blir kortare och kortare.
Många dagar lyser dom helt med sin frånvaro...
Jag säger ofta till mig själv, det blir bättre om en stund... Andas och försöker vara positiv.
Jag e livrädd för att bryta ihop. Vet inte om jag orkar resa mig igen om jag tillåter
mig  själv att trilla...

Dom senaste fyra dagarna har varit enu värre än vanligt. Jag trodde ärligt talat inte att det kunde
bli värre. Man inbillar sig, att värre än så här blir det inte, enda så tar smärtorna mer och mer över.
Dom tar över vardagen, psyket, kroppen, glädjen i livet...
För varje dag som går saknar jag mitt friska liv mer och mer...
Om smärtan fortsätter på denna nivån, orkar jag inte mycket mer. Då kommer vi åka in på sjukhuset igen. Även om jag inte vill ligga där flera veckor och vänta på min operation...
Har jag nog inte så mycket val.

Det sägas att alla motgångar i livet stärker dig för nästa steg i livet. Det sägs att du får reskap att hantera framtiden. Funderar på vad jag har att vänta som gör att jag behöver vara så stärk...
I september fyller jag 35 år. Det enda jag önskar mig är lite medvin dom närmsta 10 åren.
Tror minst att det kommer ta mig 10år att repa mig efter detta... 

Ber en stilla bön, att sjukhuset ringer i morgon och har en operationstid. Hoppas! Hoppas!

Tack för titten. Önskar er alla en fin midsommar helg :)