Hjälplös!

Ett par veckor efter midsommar började jag ifrågasätta sekreteraren på avdelning 33 på hbg sjukhus.
När dom stälde in min op den 20maj blev jag informerad om att jag var högprioterad.
Hon sa att jag nog skulle få en op efter midsommar som senast August/september.
När jag efter midsommar började fråga vart mig op tid tog vägen, så kom sanningen krympande...

Vad om medlande var att OM en cancerpatient avbokade sin tid, står jag först i kö.
Annars får jag tidigast en op tid vecka 37, men INGA garnatier. Då man inte prioterade smärta.
Han säger att det är politikerna som bestämmer hur sjukhusen ska prioterade sin patienter.

Jag ville då obrå vårdgarantin. Men hon sa att det kunde jag först när mina 90 dagar hade passerat.
Jag frågade då vart man räknade från.
Den datumen läkaren i hbg bokade min operation. Det vill säga 20 maj sen 90 dagar fram.
Jag tyckte det lät konstigt och beslutade mig för att kontakta patientnämden.

Det visade sig snabbt att hon hade fel fel fel.... Jätte fel... Efter dessa åren är jag tyvärr inte förvånad.
Väldigt vanlig att dom inte har koll på läget... Suck!
Patientnämden bekräftade mina misstankar. Man räknar från den dagen det muntligt beslutas att en behandling eller operation ska utföras för att förbättra hälsositvation för patienten.
Det vill säga i mitt fall den 21 mars 2013
Patientnämden går då in och obrå vårdgarantin på mina vägar. Det finns en ansvarig på varje sjukhus
som får min "ansökan" hon/han ska då kontakt en vårdpol. Där genom får hon/han information om vart det är kortast väntetid för min del. Sen är det deras ansvar att kontakta mig och berätta hur det ser ut, samt hur lång väntetid jag kan räkna med.

Jag kontaktade patientnämden vecka 27. Min handläggare beklagade situationen och var väldigt duktig på att få fram all information och underlag för att obrå vårdgarantin för min skull.
Detta skapade ett hopp. Hon sa att jag skulle får mer information innan veckan var slut.
Kände äntligen att det började ljusna i tunneln :)
En vecka senare hade jag inte hört något. Ringde patientnämden igen.
Hon blev väldigt förvånad över att ingen hade ringat mig från hbg sjukhus.
Hon ringde, fick till svar att dom inte viste vad dom skulle göra med mina papper. Dom trodde bara att det var en information för deras del, inte att DOM skulle göra något.
Det är en gåta för mig hur man kan ha så dåligt koll på sina egna arbetsuppgifter och även få betalt.
Man handläggare blev irriterad och gjorde en anmälan mot dom som agerat fel. :D
Nu är vi inne i vecka 32 och jag har fortfarande inte fått någon operations tid. Dom skyller på att det är semestertider och jag får ha tålamod. Tycker inte jag har annat än tålamod. :(
Ringde idag igen till patientnämden för att höra hur det går. Inga svar.... :( suck!
Jag frågade om sjukhuset får några böter elle om jag får någon ersättning.... Dom har ju enda passerat sina 90 dagar med ca 50 dagar...
Tydlige anser regeringen att det är bättre att ge sjukhusen en morot istället för att straffa dom.
Desto högre procentuellt patienter som får hjälp inom 90 dagar, desto mer pengar får respektive sjukhus av regeringen.

Jag känner mig så hjälplös.... Det finns inget man kan göra för att förbättrar situationen.
Bara vänta, vänta, vänta.... Jag är så tröt på att vänta. Jag e så tröt på att känna mig hjälplös.
Jag är så tröt på systemet som inte fungerar....
När man e sjuk ska man kunna slappna av och vet att dom människorna som tar hand om en gör allt dom kan för mitt bästa. Man ska känna sig trygg i att systemet är uppbyggt på ett sätt så att det alltid är till fördel för patienten. Man ska vet att man inte behöver vara sjuk en dag längre än det behövs.
Men tyvärr så fungerar inte verkligheten inte så.... Lång ifrån :(
Det är en evig kamp. Hela tiden ringa  och dubbelkolla andras arbeten. Hela tiden ifrågasätta svaren man får, då 50% av dom är felaktiga. Oftast.... Tyvärr.... Evigt tjatande.... :(

Jag funderar mycke på om dom som sitter och bestämmer i vården själv har varit sjuka. Upplevt hur deras system och reger påverkar patienter och personal....
Jag e så uppgiven att jag inte ens orkar bli arg mer....

Tack för titten :)